God afton våra kära följare. Det var längesedan vi hördes här och dessa tider är inte alls roliga för oss som ville ha ett alliansfritt Sverige. Som ni minns bildades den här rörelsen för att påvisa alla dumheter som den dåvarande Alliansen – bestående av M, C, FP (nu L) och KD – genomförde när de kom till makten under odågan Reinfeldt.

Vi valde namnet eftersom det lite vitsigt även blinkade åt den svenska alliansfriheten som har tjänat oss så väl sedan andra världskrigets dagar. Ett starkt och fritt Sverige som stod utanför konflikterna. Som agerade samvete och domare istället för att springa den ena eller den andra stormaktens ärenden.

Dessa ideal är snart ett minne blott. Sverige står på tröskeln till NATO och även om den dåvarande Alliansen till slut löstes upp i atomer så uppstod en ny där de så kallade Tidöpartierna driver samma blåa ansvarslösa politik som under Reinfeldt och Borg – nu med nationalistiska undertoner och totalitära inslag.

Efter att ha varit på vippen att ge upp samt låtit vår rörelse vara vilande känner vi nu att det är dags att plocka upp manteln igen. Det finns mycket kvar att kämpa för – även om vi snart är ett blåbrunt NATO-land som under tvång behöver skicka våra unga män och kvinnor att strida för någon annans sak. Till exempel för Erdogan, bara en sådan sak.

Vi kommer att fortsätta stå upp för solidaritet och jämlikhet. För rätt till barnbidrag, föräldrapenning och sjukersättning. För skyddat boende för de som behöver, för kvinnojourer och för feminismen.

Vi kommer att vara en nagel i ögat, en finne i röven på NATO-etablissemanget. Vi kommer att syna Kristerssons regering med blåslampa. Vi kommer att sprida kunskap och förståelse för varandra, för vårt medmänskliga och empatiska samhälle. Det som finns kvar av det i alla fall.

Vi kommer att protestera likt studenterna gjorde sommaren 1968. Vi kommer att plocka upp våra röda fanor, sjunga Internationalen och ställa oss på barrikaderna igen.